Hagshultskossorna – cirkulärt tänk på Sveriges enda kopensionat

Text och foto: Jonas Henningsson

– När vi människor blir trötta och lite äldre åker vi på spa. Tänk om korna skulle få göra samma sak?

Ulrica Björnhag sitter med kaffekoppen framför sig och minns tankarna som var starten då för sex år sedan. Hela plattformen för det man gör vilar på hållbarhet och att tänka lite längre, tänka ett varv till. Hon tar fram en liten talgtacka som för att visa det hon  förklarar.

– Köttet tar vi ju hand om förstås men så började vi fundera på vad man mer kan ta hand om. Talget som blir över när man slaktar djuren kokar vi rent och pastöriserar, sen gjuter vi det i små tackor. Det kan du använda och steka i, det går att hetta upp mycket högre än smör, det blir nästan som en friterad yta och till skillnad mot om du steker i smör behöver du inte ösa, här tillförs köttsmak istället, du förstärker smaken. Men du kan också göra en bea till exempel. Sen har vi det fett som blir kvar när man hängmörar, de blir våra guldtalgtackor, förklarar Ulrica.   

Snart kommer maken Carl-Johan Bertilsson in och ansluter i vår fika. Carl-Johan är femte generationen här på gården. Här har alltid funnits djur, när paret träffades hade Carl-Johan tjurar.

– När vi träffades för sex år sedan började vi fundera på vad vi kunde göra tillsammans på gården. Jag bodde i Stockholm då och gick mycket på restaurang och noterade att man allt mer berättade vilket kött man använde och från vilken gård. ”Ja, bästa köttet får du från mjölkkor, det vet ju alla”, sa Carl-Johan och det hade jag ingen riktig koll på, men där föddes en tanke. Så tog vi den tanken vidare till Henrik på Torsjö säteri som vi sedan dess samarbetar med. Hans mjölkkor kommer hit när de är färdiga med mjölkproduktionen, när de är färdiga att bo på spapensionat.

Spa för kor alltså, ja vad behöver man då, undrar jag?

– Ja, det måste finnas djupströbäddar, de ska vara mat hela tiden, maten ska produceras här på gården, korna får gå ut en sväng i solen eller njuta av ryktborstar som ger behaglig massage. Paraplydrink kan vara lite svårt, skrattar Ulrica, men annars tickade man för alla behov på listan.

Eftersom alla kor kommer från samma gård kommer det heller inte in några nya smittor eller bakterier, förklarar paret. Man håller korna friskare och behöver inte använda antibiotika eller andra mediciner i onödan.

– Jämför med ett dagis där det kommer nya barn efter sommaren, säger Ulrica.

Bra kött tar tid

Vad är det då som händer med köttet när korna får bo på spa-pensionat?

– Ja det händer jättemycket. När de är mjölkkor äter de ju kraftfoder för att de ska kunna producera de mängderna mjölk de gör, uppemot hundra ton på en livstid, men när de kommer hit får de bara gräs, skelettet är ju klart men det finns lite kvar att bygga på dem, förklarar Carl-Johan.  

Vi går ut i lagården där Ulrica visar hur en ko som precis checkat in på pensionatet ser ut och jämför med en som varit här på spa några månader.

– Det är inte bara det att det blir mer kött, det blir godare, mer marmorerat och nyttigare kött i och med att de bara äter gräs. Fetter får mer Omega-3 i sig och det blir en helt annan balans mellan Omega-3 och Omega-6. Det blir en djupare smak. I ett arbete tillsammans med SLU har man kommit fram till att korna behöver minst 6 månader på spa-pensionatet innan man når den kvaliteten. En del stannar uppemot 18 månader.

På gården har man 70 djur samtidigt. Nu i början av maj är korna inne men om ett par veckor gör de sig klara för släppet. Sen följer en lång tid ute på ängar och i skogspartier runt gården. Eftersom alla kor kommer från samma gård slipper man inte bara smittor och nya bakterier, korna har träffats tidigare, vissa känner igen varandra.

– Vid ett tillfälle galopperade några kor emot varandra när de träffades igen. Det var så häftigt att se, säger Ulrica.

Recow och cirkulärt tänk

Korna blir också naturvårdare när de betar i ängar och i skogar. Det cirkulära tänket är viktigt för Ulrica och Carl-Johan.

– Vi odlar gräset som djuren ska äta på gården. Vi tar så höga skördar som möjligt, vi tar så lite mark i anspråk som möjligt. Vi skördar var femte vecka på sommaren. Vi mäter gräset hela tiden för att få det så optimalt som möjligt.

– Vi har inga öppna marker, vi plöjer inte och låter det ligga och läcka kol. Vi har vintergröna marker, det är också ett helhetstänk. Vi jobbar också med att se hur vi kan binder ner ännu mer kol i marken. Det är också en del i att försöka se vilken påverkan vi har i ett större perspektiv. Vi klimatcertifierade oss förra året och då började vi mäta ännu mer i detalj, på allt. Vilken privatbil kör vi? Hur värmer vi upp huset? Det säger mycket mer om hela avtrycket man gör, tycker Ulrica.

Vi tar en promenad ner på ängarna nedanför gården. Här kommer ett femtontal kor hålla till under sommarhalvåret, med gott om plats. På andra ängar i bygden kommer man att släppa ytterligare kor. På så sätt hindrar man också ängar och skogspartier från att växa igen, korna blir markvårdare och hjälper till att hålla öppna landskap med biologisk mångfald.

– Det finns en massa mark som håller på att läggas i fäfot, det saknas djur för att hålla markerna öppna i Sverige. I år har vi tre ställen som har hört av sig till oss, marker vi ska släppa djur på nu, berättar Carl-Johan.

Vi pratar om hur människor idag kommit längre och längre ifrån jordbruket, konsumenterna kommit längre och längre ifrån gårdarna. Man vet inte riktigt hur kött faktiskt blir till och hur man använder alla detaljerna. Med köttlådorna skickar Ulrica och Carl-Johan med en bild på kon och alla styckningsdetaljer.

– Den kunskapen har lite försvunnit med mormor och farmor. Förr hade man kunskapen, man tog tillvara på allting. Därför hade man ju också hushållsgrisen. Men hjulet är runt och all den där kunskapen är på väg tillbaka, att sylta och safta och så vidare, säger Carl-Johan.

Det cirkulära tänket försöker man applicera på allting på gården.

– Vi har träden för att binda kolen men när vi väl måste ta ner dem blir de flis, och när du använt de exempelvis i grillen kan du ta askan och strö i trädgården, det blir fin näring och samma näring som vuxit i träden, ren trämassa är rena gödselmedlet, det är också ett cirkulärt tänk, vad kan vi göra mer?

– Vi tar också hand om benen från korna och nu tittar vi på ett sätt att göra om de till kol, då kan du alltså grilla ditt kött med kål med benen från korna och så har du rökspånen i, det är ytterligare ett sätt att gå hela vägen. Vi jobbar på ett bra namn, just nu heter det kokål, men vi får se, säger Ulrica.

Ja, paret funderar hela tiden på hur de ska komma vidare, på hur de ska utveckla det cirkulära tänket. Nyligen nominerades man till Årets Klimatbonde av Svenskt Sigill, inspirerande förstås och ett tecken på att man är på rätt väg.

Det är tankeväckande att prata med de här eldsjälarna funderar jag när vi vandrar genom markerna upp mot lagårn och Ulrica avbryter eller närmast fortsätter mina tankar.

– Kan man använda det igen, kan man ta tillvara på något nytt, det frågar vi oss hela tiden. Nuförtiden är det också så komplext allting så den viktigaste insikten är att man inte själv kan sitta på all kunskap. Man behöver ett bra nätverk och man behöver lyssna på experterna. Man behöver ha många bra vänner!

Framtiden då. Ja paret har många projekt och idéer förstås.

– Vi har ju lite svårt bägge två att tycka att nu kan vi det här, vi vill alltid lära oss mer och gå vidare. Nu har vi ett nytt projekt med grannhuset där borta, säger Ulrica och pekar uppför backen där en gammal fin men sliten gård parkerar i grönskan.

– Gårdsbutik i kvadrat kanske, vi vill ju inte göra som alla andra!