Hundar lokaliserar granbarkborrar – och räddar våra skogar från att dö!

Hundar lokaliserar granbarkborrar – och räddar våra skogar från att dö!
När granbarkborrar tar sig in under barken, skär de samtidigt av näringstillförseln och det är det som gör så att trädet dör. Sökhundar som tränats att känna igen barkborrarnas doftsignaler är ett mycket effektivt sätt att lokalisera träd angripna av granbarkborrar. Bakom företaget SnifferDogs finns Elda, en holländsk herdehund, med matte Annette Johansson. Tillsammans lokaliserar de barkborrar åt bland annat privata skogsägare och skogsbolag – och räddar varje år tiotusentals träd.

Den åttatandade granbarkborren räknas till den svåraste skadegöraren bland barkborrar i våra Europeiska granskogar och Sverige är inte förskonade där den fortsätter att ställa till med stora problem. När granbarkborrar tar sig in under barken, skär de samtidigt av näringstillförseln och det är det som gör så att trädet dör.

Fältförsökstudier gjorda av SnifferDogs Sweden i samarbete med SLU och Skogsstyrelsen, visar att sökhundar som tränats att känna igen barkborrarnas doftsignaler är ett mycket effektivt sätt att lokalisera träd som nyligen angripits av granbarkborrar. Genom att lokalisera och få bort dessa angripna träd där barkborrarna och/eller larverna finns, förhindrar man att de sprider sig vidare. Ju tidigare detta upptäcks, desto bättre. I motsats till en mänsklig expert, som litar på sin visuella förmåga, söker en hund mycket snabbare av stora områden. Hundar kan upptäcka och lokalisera en nyangripen gran på ett avstånd på upp till 100 meter och kan dessutom upptäcka angripna granar direkt från angreppets start. Detta på tillsynes helt friska och gröna granar mitt inne i ett bestånd.

Bakom företaget SnifferDogs finns Annette Johansson som idag arbetar tillsammans med sina tre hundar av raserna belgisk vallhund malinois, holländsk herdehund och en som är en blandras mellan schäfer och belgisk vallhund malinois. Kunder till SnifferDogs är bland annat Länsstyrelsen, privata skogsägare och skogsbolag.

Idén med att söka granbarkborrar med hund började redan för 15 år sedan när Annettes schäfer Meja, som var en 8-årig tävling- och räddningshund, skadade sig.

- Ja, då var det dags att omskola oss, säger Annette och beskriver hur idén föddes efter orkanerna Gudrun och Per och de stora problemen med granbarkborrar som uppstod då.

Genomslaget kom efter kontakt med en professor från Alnarp som tyckte idén med att söka med hjälp av hundar var väl värd att prova och gav Annette tillgång till syntetiska dofter för att börja träna med hundarna den vägen.

- Det är som att jobba med vilka sökhundar som helst och bygger på belöning, men det är inte vilka hundar som helst som klarar av detta. Det krävs hundar som har en stark arbetsmotivation och uthållighet, berättar Annette.

Annette berättar hur hennes hundar springer fram till ett träd med angrepp de har lokaliserat, att de stannar där för att sedan få sin belöning i form av godis. Ungefär en timme orkar hennes vältränade hundar arbeta, sedan behöver hunden vila och nästa tar vid och arbetar vid Annettes sida. När angreppet är hittat, märker SnifferDogs ut platsen med en GPS-koordinator och markerar trädet med en snitsel.  

Under våren och försommaren när temperaturen stiger upp mot + 20 grader börjar granbarkborrarna sin första vårsvärmning. Barkborrarna brukar vara flera tusen som tillsammans attackerar trädet genom att kommunicera med doftsignaler. En månad efter angreppet har ”föräldrarna” lagt alla ägg och hunnit samla kraft för att vandra vidare till ett nytt träd och lägga en ytterligare en syskonkull där. Två månader senare är den nya generationen barkborrar flygklara och lämnar trädet för att angripa ett nytt träd.

- Ett träd med granbarkborrar som inte upptäcks blir snabbt tio träd. Vinsten med det här jobbet är inte svår att förstå, säger Annette Johansson och tillägger: naturligtvis är det fina också att få jobba tillsammans med mina hundar!