Industrin behöver de privata skogsägarna för täcka virkesbristen
I en debattartikel våren 2019 varnade Sveaskogs tidigare styrelseordförande Bo Dockered för att bolaget huggit ned den äldre skog som nästa generation hade behövt. Situationen är liknande i de bolagsägda skogarna. I årsredovisningen 2018 förklarar SCA en låg andel äldre skog med en storsatsning på plantering och gödsling. "När de yngre skogarna om ett par decennier når avverkningsbar ålder kan avverkningstakten öka."
Ingen generell virkesbrist
Bilden växer fram av en virkessvacka, samtidigt som andra aktörer tecknar in skogen för nya produkter och tjänster. Det är allt från turism till biodrivmedel och textilier.
Men det råder idag ingen generell virkesbrist i Sverige. De enskilda skogsägarna har skog som redan bidrar till industrins råvarubehov. Som exempel kommer 88 procent av gallringsvolymen i Götaland och Svealand från enskilda skogsägare. (Källa: Skogsdata 2017).
Kerstin Dafnäs är företagsekonom med internationell erfarenhet och representerar en allt vanligare form av skogsägare, kvinnor med försörjningen i staden. Hon är också ordförande i Spillkråkan, ett nätverk för kvinnliga skogsägare. Som nybliven skogsägare mötte hon en marknad där råvaruleverantörerna, de privata skogsägarna, inte fullt ut får del av vinsterna i förädlingsledet.
– Ekonomisk hållbarhet är en förutsättning för att skogarna ska kunna brukas på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt, säger Kerstin.
För den enskilde skogsägaren finns även andra värden i den egna skogen. Naturvärden, rekreationsvärden, jaktmarker och alternativa intäkter. Det är inte självklart att landets 320 000 enskilda skogsägare är intresserade av att hjälpa skogsbolagen med virket som de behöver.
– Det beror på hur virkesköparna agerar, säger Kerstin Dafnäs.
Mötesplatsen då alla samlas
På skogsmässorna SkogsElmia och internationella Elmia Wood är många besökare privata skogsägare. Här finns hela skalan från de som intresserar sig för tjänster till självverksamma som söker andra intäkter från skogen, till exempel ved och egen förädling med sågning och hyvling. Bara en tredjedel av landets enskilda skogsägare är medlemmar i en skogsägarförening. Skogsmässor är därför ett av de få tillfällen då virkesköpare, entreprenörer, maskintillverkare och andra når ut till många av dem.
Frågan är vad industrin ska göra för att få tillgång till det virkesförråd och den tillväxt som privatskogsbruket erbjuder.
– Virkesköparna måste vara beredda att dela med sig en större del av förädlingsvärdet och öka transparensen i affärerna, menar Kerstin Dafnäs.
Framtiden lär utvisa hur virkesförsörjningen till olika ändamål kommer att se ut. Men det som är säkert är att Elmias som arrangör av internationella skogsmässor, kommer fortsätta satsa på högkvalitativa möten och lyfta den fortsatta utvecklingen inom skogsbranschen.